Juni 1, 2025
Strategin är den mjukvara AI-skolan behöver mest
Author, Teachback
Specifications
Jones & Brown Legal
Deep expertise, decisive courtroom presence
We've been serving the Los Angeles area with expert legal counsel since 1976.
How-to
Contact Us
Kontakta oss
Kontakta oss
När läraren lämnas att navigera ensam
Det råder ingen tystnad om AI i svensk skola. Tvärtom präglas lärarkåren av en intensiv och sökande diskussion. Men medan frågorna om etik, bedömning och pedagogik avlöser varandra i kollegiet, är det utmanande för ledningen att hinna ge de strategiska svaren i samma takt. Problemet är sällan brist på engagemang, utan snarare behovet av en gemensam kompasskurs i en snabbt föränderlig omvärld. Den enskilda läraren hamnar därmed ofta i en situation där de måste navigera utan karta. Hur ska undervisningen anpassas? Var går de etiska gränserna? När dessa frågor saknar institutionella svar tvingas individen axla ett ansvar som mår bäst av att hanteras gemensamt.
Tekniken når sin fulla potential först när riktningen är tydlig
Undersökningar ger en entydig bild av det strategiska landskapet. Många lärare uppger att de i dagsläget saknar en tydlig vision från sin huvudman gällande AI. Det skapar en osäkerhet kring vad som faktiskt förväntas av dem. Detta innebär en utmaning för skolan som organisation. Att implementera teknik och licenser utan en medföljande strategi riskerar att inte ge önskad effekt. När den gemensamma riktningen dröjer tvingas varje enskild skola, och i förlängningen varje enskild lärare, att hitta sina egna lösningar. Det kan leda till ett resursutnyttjande som inte blir optimalt och som riskerar att skapa onödiga skillnader mellan klassrummen.
“Undersökningar ger en entydig bild av det strategiska landskapet. Många lärare uppger att de i dagsläget saknar en tydlig vision från sin huvudman gällande AI.”
Lärdomarna från tidigare digitalisering manar till eftertanke
Det finns goda skäl att ha respekt för ledningens utmaning. Skolchefer och rektorer navigerar idag i en terräng som saknar karta, och många bär med sig viktiga erfarenheter från den första vågens digitalisering. Då fattades ibland centrala beslut som inte alltid landade väl i verksamheten, vilket resulterade i system som snarare ökade administrationen än minskade den. Ingen vill göra om misstaget att införa teknik som inte löser verkliga problem. Därtill är marknaden fortfarande ung. Många av de tidsvinster som är teoretiskt möjliga med AI kräver en teknisk mognad som lösningarna inte alltid levererar i praktiken ännu. Att som skolledare vilja vara trygg i att investeringen ger pedagogisk nytta är i detta ljus inte ett tecken på passivitet, utan på ansvarstagande. Utmaningen ligger i att balansera denna nödvändiga försiktighet med behovet av att komma framåt.
Utvecklingen riskerar att bli beroende av eldsjälar
Om strategin dröjer för länge finns risken att utvecklingen blir personberoende. Den lärare som har ett stort personligt intresse driver på, medan kollegan bredvid avstår på grund av osäkerhet kring regelverk och mandat. Det är en sårbar modell för en professionell verksamhet. Fackliga företrädare vittnar om att lärare efterfrågar tydlighet snarare än frihet i denna fråga. Utan gemensamma riktlinjer kring etik och bedömning kan det kännas riskfyllt att vara innovativ. Resultatet kan bli att implementeringen av teknik som skulle kunna avlasta verksamheten tappar fart.
Lärarkåren ropar inte efter fler appar utan efter en plan
Det finns en missuppfattning om att skolan i första hand behöver fler tekniska produkter. Men lyssnar man på behoven är efterfrågan en annan. Det som efterfrågas är processer. Det handlar om tid för kompetensutveckling, gemensamma etiska ramverk och en infrastruktur för kollegialt lärande.
Marknadens fokus på nästa tekniska genombrott missar ofta målet. Det lärare och rektorer behöver är trygghet i hantverket. De behöver veta hur de ska navigera i det nya landskapet och hur de ska värdera kunskap i en värld där svaren är automatiserade. Det är ett rop på struktur och strategi, inte på mer mjukvara.
En hållbar digitalisering kräver gemensam kraftsamling
Vi behöver flytta blicken från individen till organisationen. Det är orimligt att förvänta sig att den enskilda läraren ska vara expert på juridik och dataetik på egen hand. Det krävs ett strategiskt lyft där huvudmän och skolledning ges förutsättningar att peka ut riktningen – inte genom att snabbt köpa in system, utan genom att skapa en trygg grund för implementering.
Framtiden kan inte byggas på att enskilda medarbetare experimenterar var för sig. Den måste byggas på en stödjande infrastruktur där det finns utrymme att pröva och lära tillsammans. När vi går från en kultur av ensamarbete till en kultur av gemensam strategi kan vi vända osäkerheten till handlingskraft. Det är först när strategin finns på plats som tekniken får ett verkligt värde.
Juni 1, 2025
Strategin är den mjukvara AI-skolan behöver mest
Author, Teachback
Kontakta oss
Kontakta oss
När läraren lämnas att navigera ensam
Det råder ingen tystnad om AI i svensk skola. Tvärtom präglas lärarkåren av en intensiv och sökande diskussion. Men medan frågorna om etik, bedömning och pedagogik avlöser varandra i kollegiet, är det utmanande för ledningen att hinna ge de strategiska svaren i samma takt. Problemet är sällan brist på engagemang, utan snarare behovet av en gemensam kompasskurs i en snabbt föränderlig omvärld. Den enskilda läraren hamnar därmed ofta i en situation där de måste navigera utan karta. Hur ska undervisningen anpassas? Var går de etiska gränserna? När dessa frågor saknar institutionella svar tvingas individen axla ett ansvar som mår bäst av att hanteras gemensamt.
Tekniken når sin fulla potential först när riktningen är tydlig
Undersökningar ger en entydig bild av det strategiska landskapet. Många lärare uppger att de i dagsläget saknar en tydlig vision från sin huvudman gällande AI. Det skapar en osäkerhet kring vad som faktiskt förväntas av dem. Detta innebär en utmaning för skolan som organisation. Att implementera teknik och licenser utan en medföljande strategi riskerar att inte ge önskad effekt. När den gemensamma riktningen dröjer tvingas varje enskild skola, och i förlängningen varje enskild lärare, att hitta sina egna lösningar. Det kan leda till ett resursutnyttjande som inte blir optimalt och som riskerar att skapa onödiga skillnader mellan klassrummen.
“Undersökningar ger en entydig bild av det strategiska landskapet. Många lärare uppger att de i dagsläget saknar en tydlig vision från sin huvudman gällande AI.”
Lärdomarna från tidigare digitalisering manar till eftertanke
Det finns goda skäl att ha respekt för ledningens utmaning. Skolchefer och rektorer navigerar idag i en terräng som saknar karta, och många bär med sig viktiga erfarenheter från den första vågens digitalisering. Då fattades ibland centrala beslut som inte alltid landade väl i verksamheten, vilket resulterade i system som snarare ökade administrationen än minskade den. Ingen vill göra om misstaget att införa teknik som inte löser verkliga problem. Därtill är marknaden fortfarande ung. Många av de tidsvinster som är teoretiskt möjliga med AI kräver en teknisk mognad som lösningarna inte alltid levererar i praktiken ännu. Att som skolledare vilja vara trygg i att investeringen ger pedagogisk nytta är i detta ljus inte ett tecken på passivitet, utan på ansvarstagande. Utmaningen ligger i att balansera denna nödvändiga försiktighet med behovet av att komma framåt.
Utvecklingen riskerar att bli beroende av eldsjälar
Om strategin dröjer för länge finns risken att utvecklingen blir personberoende. Den lärare som har ett stort personligt intresse driver på, medan kollegan bredvid avstår på grund av osäkerhet kring regelverk och mandat. Det är en sårbar modell för en professionell verksamhet. Fackliga företrädare vittnar om att lärare efterfrågar tydlighet snarare än frihet i denna fråga. Utan gemensamma riktlinjer kring etik och bedömning kan det kännas riskfyllt att vara innovativ. Resultatet kan bli att implementeringen av teknik som skulle kunna avlasta verksamheten tappar fart.
Lärarkåren ropar inte efter fler appar utan efter en plan
Det finns en missuppfattning om att skolan i första hand behöver fler tekniska produkter. Men lyssnar man på behoven är efterfrågan en annan. Det som efterfrågas är processer. Det handlar om tid för kompetensutveckling, gemensamma etiska ramverk och en infrastruktur för kollegialt lärande.
Marknadens fokus på nästa tekniska genombrott missar ofta målet. Det lärare och rektorer behöver är trygghet i hantverket. De behöver veta hur de ska navigera i det nya landskapet och hur de ska värdera kunskap i en värld där svaren är automatiserade. Det är ett rop på struktur och strategi, inte på mer mjukvara.
En hållbar digitalisering kräver gemensam kraftsamling
Vi behöver flytta blicken från individen till organisationen. Det är orimligt att förvänta sig att den enskilda läraren ska vara expert på juridik och dataetik på egen hand. Det krävs ett strategiskt lyft där huvudmän och skolledning ges förutsättningar att peka ut riktningen – inte genom att snabbt köpa in system, utan genom att skapa en trygg grund för implementering.
Framtiden kan inte byggas på att enskilda medarbetare experimenterar var för sig. Den måste byggas på en stödjande infrastruktur där det finns utrymme att pröva och lära tillsammans. När vi går från en kultur av ensamarbete till en kultur av gemensam strategi kan vi vända osäkerheten till handlingskraft. Det är först när strategin finns på plats som tekniken får ett verkligt värde.
Juni 1, 2025
Strategin är den mjukvara AI-skolan behöver mest
Author, Teachback
När läraren lämnas att navigera ensam
Det råder ingen tystnad om AI i svensk skola. Tvärtom präglas lärarkåren av en intensiv och sökande diskussion. Men medan frågorna om etik, bedömning och pedagogik avlöser varandra i kollegiet, är det utmanande för ledningen att hinna ge de strategiska svaren i samma takt. Problemet är sällan brist på engagemang, utan snarare behovet av en gemensam kompasskurs i en snabbt föränderlig omvärld. Den enskilda läraren hamnar därmed ofta i en situation där de måste navigera utan karta. Hur ska undervisningen anpassas? Var går de etiska gränserna? När dessa frågor saknar institutionella svar tvingas individen axla ett ansvar som mår bäst av att hanteras gemensamt.
Tekniken når sin fulla potential först när riktningen är tydlig
Undersökningar ger en entydig bild av det strategiska landskapet. Många lärare uppger att de i dagsläget saknar en tydlig vision från sin huvudman gällande AI. Det skapar en osäkerhet kring vad som faktiskt förväntas av dem. Detta innebär en utmaning för skolan som organisation. Att implementera teknik och licenser utan en medföljande strategi riskerar att inte ge önskad effekt. När den gemensamma riktningen dröjer tvingas varje enskild skola, och i förlängningen varje enskild lärare, att hitta sina egna lösningar. Det kan leda till ett resursutnyttjande som inte blir optimalt och som riskerar att skapa onödiga skillnader mellan klassrummen.
“Undersökningar ger en entydig bild av det strategiska landskapet. Många lärare uppger att de i dagsläget saknar en tydlig vision från sin huvudman gällande AI.”
Lärdomarna från tidigare digitalisering manar till eftertanke
Det finns goda skäl att ha respekt för ledningens utmaning. Skolchefer och rektorer navigerar idag i en terräng som saknar karta, och många bär med sig viktiga erfarenheter från den första vågens digitalisering. Då fattades ibland centrala beslut som inte alltid landade väl i verksamheten, vilket resulterade i system som snarare ökade administrationen än minskade den. Ingen vill göra om misstaget att införa teknik som inte löser verkliga problem. Därtill är marknaden fortfarande ung. Många av de tidsvinster som är teoretiskt möjliga med AI kräver en teknisk mognad som lösningarna inte alltid levererar i praktiken ännu. Att som skolledare vilja vara trygg i att investeringen ger pedagogisk nytta är i detta ljus inte ett tecken på passivitet, utan på ansvarstagande. Utmaningen ligger i att balansera denna nödvändiga försiktighet med behovet av att komma framåt.
Utvecklingen riskerar att bli beroende av eldsjälar
Om strategin dröjer för länge finns risken att utvecklingen blir personberoende. Den lärare som har ett stort personligt intresse driver på, medan kollegan bredvid avstår på grund av osäkerhet kring regelverk och mandat. Det är en sårbar modell för en professionell verksamhet. Fackliga företrädare vittnar om att lärare efterfrågar tydlighet snarare än frihet i denna fråga. Utan gemensamma riktlinjer kring etik och bedömning kan det kännas riskfyllt att vara innovativ. Resultatet kan bli att implementeringen av teknik som skulle kunna avlasta verksamheten tappar fart.
Lärarkåren ropar inte efter fler appar utan efter en plan
Det finns en missuppfattning om att skolan i första hand behöver fler tekniska produkter. Men lyssnar man på behoven är efterfrågan en annan. Det som efterfrågas är processer. Det handlar om tid för kompetensutveckling, gemensamma etiska ramverk och en infrastruktur för kollegialt lärande.
Marknadens fokus på nästa tekniska genombrott missar ofta målet. Det lärare och rektorer behöver är trygghet i hantverket. De behöver veta hur de ska navigera i det nya landskapet och hur de ska värdera kunskap i en värld där svaren är automatiserade. Det är ett rop på struktur och strategi, inte på mer mjukvara.
En hållbar digitalisering kräver gemensam kraftsamling
Vi behöver flytta blicken från individen till organisationen. Det är orimligt att förvänta sig att den enskilda läraren ska vara expert på juridik och dataetik på egen hand. Det krävs ett strategiskt lyft där huvudmän och skolledning ges förutsättningar att peka ut riktningen – inte genom att snabbt köpa in system, utan genom att skapa en trygg grund för implementering.
Framtiden kan inte byggas på att enskilda medarbetare experimenterar var för sig. Den måste byggas på en stödjande infrastruktur där det finns utrymme att pröva och lära tillsammans. När vi går från en kultur av ensamarbete till en kultur av gemensam strategi kan vi vända osäkerheten till handlingskraft. Det är först när strategin finns på plats som tekniken får ett verkligt värde.
Kontakta oss